Skrotningsföretag och bilskrot i Trollhättan
Samlingsområden i Trollhättan för personbilar är strikt illegitima. Men inte de 2 numera godkända och berömda gravplatserna för antika bilar i Kyrkö Mosse och Värmland. Några nya kommer emellertid inte någonsin att uppstå återigen. Trafikverkets bilskrotningsstadga att skrota fordonet med återvinning gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De existerande har numera fått klimatsektionernas välsignelse att håva in pengar till orterna. Mängder av entusiastiska bilinnehavare gästar de avlägsna ställerna årligen. Med sådant konklusion backar också den mest skrikande miljökämpen. Det är tur för flertalet beundrare. Rövare och vandaler som skrota bilen i Trollhättan sjunker emellertid antalet. Det är först och främst jänkarna som dra till sig det bästa intresset. De bulliga designerna från dessa bilar saknar jämförande. Dåtidens fordon skapades av designers, som inte måste ta hänsyn på tyngder eller bensinförbrukning. Det är bara en fantasi att vänta sig en ny Ford Thunderbird eller någon annan kopia av dessa eleganta designade muskelpaket skall rekonstrueras. Det förekommer massa uppställningsställen för skrotade vrak i Sverige. Men endast 2 är behöriga av ortens miljökansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för bilskrot i Trollhättan . Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 individer varje år. Även fast ett myndighets fastställande om tömmande av alla skrotbilar, har ett godkännande, som varar trettio år till. Det om inget är ett belägg på turistverksamhetens mening för platsen och vårdas således på ultimata sätt av de lokala myndigheterna. Korrekt utförd bilskrotning i Trollhättan . Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft samma undsättning till upprättande av sevärdhet. Här startades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Säljande av beg. bilkomponenter fortgick till 80-talet då skroten avvecklades. Vraken blev orörda efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen annorlunda bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, medgav vanligt folk att promenera runt och beskåda de ålderstigna klenoderna. Tragiskt nog har dessa besök inneburit färre objekt. Speciellt har Volvo Pv-444 varit åtråvärda för kriminella. Bara inredningar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har diskuterats av miljönämnden. Idag klassas ett uttjänt fordon, som miljövådligt restprodukt. Men så gamla skrotbilar har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken. Inte någon i Trollhättan kommer emellertid att kunna beskåda personbilar från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Gotland.
Ingen bilskrot i Trollhättan är som Kyrkö Mosse
I Tingstäde grävdes omkring 200 fordon fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att dölja fordonet på detta finurliga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Skrotningsföretag Trollhattan Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i landet. Det är häpnadsväckande hur dåligt dessa uppställningsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Avsaknaden på aktioner från betrodd polis är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. Skrota bilen på rätt ställe i Trollhättan . En ära måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass belevade och lagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Småland.